Bland det första jag gjorde i min Dog-Zen & Doga praktik var att göra en visions teckning. Bara låta mina drömmar & känslor få uttryck & flöda fram en vision. Jag satte också i de närmaste dagarna där på upp det stora målet för mig & Zelda: att kunna utföra ett Doga eller Dog-Zen pass.
Det målet trodde jag låg långt bort i juni. Visionen var en tanke, något hoppfullt som jag hoppades skulle komma någon gång långt fram i framtiden.
Målet har hamnat i bakgrunden och visions teckningen har jag enligt planen inte tittat på sedan jag gjorde den i september. För någon dag sedan blev jag nyfiken och öppnade den. Det var då jag insåg att vi har nått visionen & det största målet. Drömmen. Vi känner dessa känslor när vi är på mattan & så mycket mer. Vi är en. Vi för samtal. Vi är oerhört sammankopplade. Vi är kärleksfulla, accepterade & känner in varandra. Zelda vår kärleksfulla knas pudel som jag inte ens fick röra när vi började i september. Vilken transformation. Vi lär oss så mycket av varandra & om varandra i denna gemensamma resa ?
Det stora målet började vi med delmål som så småningom försvann de också. Mål är bra men när det kommer till känslor och närvaro kan man inget göra än att bara vara & låta relationen flöda & lyssna med kropp & själ på varandra ?
Har ni några lika fantastiska och spännande upplevelser med era hundar? I vardag, i träning, vad som helst? Vill gärna höra era erfarenheter, ”stora som små” ???
/ Alicia