En dag på stan

Vi rör oss fort, jag travar snabbt och enkelt över asfalten. Energin som hänger över oss gör allt mer levande, världen ligger öppen för mina tassar. Den vill bli upptäckt. Nosen för mig fram, har vi gått här förut? Kanske, kanske inte. Vi stannar, tvärt. De tvåbenta flockas på andra sidan och bakom oss. Fordonen på vägen packas. Frustrationen stiger. Hur länge ska vi stå här? Vad gör du där borta med den lilla manicken i handen? Slöseri med att vara i nuet säger jag. Spaningar på omvärlden är min favorithobby, att stå stilla och ta in allt jag ser och känner, men idag är min tvåbenta otålig. Dags att göra något åt det, säga till henne att andas. Andas… ANDAS! säger jag. Hon tittar smått irriterat på mig sedan skrattar hon och kelar mig. Ja det var det jag sa, visst är det skönt att andas?

Efter ett tag kommer ett nytt forden, den snabbe på räls, de är jag vana vid och har åkt i. Fastän de är så snabba så är de inte så farliga. När den har rusat förbi kan vi äntligen gå. Nya gator, nya torg. Dofterna är högst intressanta, det luktar inte som i min skog med nyanser av barrträd och jord. Det är smutsigt, odörer från de två bentas liv, men jag älskar det. Det måste utforskas djupgående. Men efter ett tag känner jag mig inte så fascinerad längre. Här är fullt av byggnader och tvåbenta som rör sig fort som om de är uppe i varv. Det är för mycket som händer, allt surrar. Finns det någon som andas? Var är allt grönt? Det är lite obehagligt. Måste vi vara här längre?

Vi rör oss bort från alla märkliga gaser och når……GRÄS och en sjö fullt av de fjäderfän som bor där. Mina favoriter att spana på och jaga. De är magnifika! Har ni någonsin sett ett så häpnadsväckande varelse som får vattnet att röra på sig, sprätter och skakar. Fantastiska. Jag vill bara i efter dem, en tass i, två, ÅH det är kallat! Min tvåbenta tittar på mig som om “vad var det jag sa”, kan hon inte bara hjälpa mig att komma till dem istället. Det är värt det, jag vill bara närmare dem.

Hmm vad var det där? Det gröna lockar bort mig, det doftar ljuvligt, en annan har passerat här, flera stycken faktiskt, även en av de bruna fluffiga varelserna som bor i träd och mer av fjäderfäna. Luktar gott… Undra om det här är ätbart? Ja det var det minsann! Finns det mer månntro? Jag hinner inte nosa mer, vi börjar bege oss vidare. Än finns här mer gräs att undersöka. jag är en spårare och min näsa klarar allt jag nosar upp på vägen hem. Jag känner att vi börjar närma oss på dofterna. Vilken dag det har varit! Det här tåls att begrunda vad jag varit med om. Alla upplevelser behöver kategoriseras och dofter sorteras. Jag slumrar till i boet, rafsar ner mig i det mjuka fluffiga och låter stadens drömmar fånga mig. 

Kram Zen

Lämna en kommentar